Jag var 6 år, pappa följde mig till skolan. Vi kom dit när gympalektionen redan börjat. Hej då, pappa, och det som borde vara självklart, var att bara byta om till gympakläder och gå in till klassen. Jag vågade inte. Jag bytte om, kikade igenom nyckelhålet, såg att lektionen var igång, och kunde inte förmå mig att gå in. Där satt jag hela lektionen, och kände mig så dum att jag inte var där i tid. När fröken kom sa jag nåt om att jag inte hade kunnat knyta skosnörena. Mycket trovärdigt.
Jag avskyr att komma försent, men ännu mer när andra gör det gång på gång. Som aldrig lyckas komma när man bestämt. Det är respektlöst! Varför är din tid viktigare än min tid? Varför klarar sådana personer av att hålla tiden när det gäller andra saker? Förstår inte det där...
Nu måste jag gå...träning snart. Vaknat på fel sida känner jag...på en gnällig sådan. Inte lust att träna...men det känns nog bättre efteråt.