Nu sitter vi här, jag trodde aldrig det skulle hända. Jag önskade vi skulle träffas en sista gång. Han finns inte, han dog för många år sedan. Nu har han kommit tillbaka en sista gång.

Jag står i köket, röker en cigarett. Det e mörkt ute, men klockan är bara 17.00. Det regnar, blåser och är allmänt ruggigt. Hösten har kommit. Jag tittar ut genom fönstret och hela min kropp stelnar till. Det är inte sant, tänker jag. Det är omöjligt! Jag har blivit galen till slut...

Blinkar, tittar igen, han är kvar! Jag känner igen hans utseende. Hans gängliga kropp, det mörka håret.

Han står under gatlyktans sken. Han tittar på mig. Jag tittar på honom.

När jag förstått att det verkligen är han, så springer jag ner. Han är så nära! Jag kramar inte om honom...Jag slår honom i bröstet som dom gör på film. Slår, slår, slår.

Jag slår bara ilska. Jag slår mig utmattad. Jag skriker; Varför? Varför, din skit? Varför lämnade du oss?

Han säger med sin mörka, raspiga röst; Det är livet! Jag menade aldrig att såra er. Det var meningen."

"Vilken jävla mening?" svarar jag. I detta ögonblick är kärlek så nära hat!

Varför pappa? Det  gör så ont...

När jag gick på folkhögskola och hade skrivarverkstad hade vi en sådan övning. Egentligen var det " När jag åt middag med". Jag gjorde om den nu...en förkortad version. En skriven önskan...

Kanske behövde Gud ännu en ängel. En snygg sådan, haha! Han var så stilig. Han doftade så gott. Jag saknar en man jag bara kände som barn...

Min pappa kanske var en skit ibland, men han var min pappa. Vi vet inte meningen med livet eller döden. Det är orättvist! Fars dag e a slap in the face. Det suger för oss som inte har en pappa.
Värre för dom barn som har en pappa som inte bryr sig, men som lever. Skäms på er!

En speciell site för detta finns såklart-för döttrar! Det borde vara för killar med! Ett forum där man kan dela med sig av sin historia och stötta varann!

http://www.lostdaughtersunited.org/

Miss u daddy!

Grattis på farsdag!


Vackraste pappan-saknar dig så! You rock!
Love