Igår förvandlades jag till den där kärringen jag aldrig ville bli!
Hon som skäller på små barn! Jag e ju godheten själv, men jag skyller på att det var för jag blev lite skärrad!

Jag tog med katterna i deras "bur", till kiosken.
( Den e mer som en väska...inte bra ) Ställde den framför mig när jag skulle betala, men nog fan råkade en liten kille
( 7-8 jordsnurr ) sparka till den när han gick förbi.
" Herregud! Det ligger katter i den! " sa jag ganska högt, utan att ens titta på killen.

Min blick var fäst på väskan, som var lite tillplattad. Åh nej, nu har ungjäveln trampat ihjäl nån av katterna, tänkte jag. Åh nej, nu har dom fått hjärnskakning! Åh nej, det var mitt egna fel, jävla skitväska!!!

Jag sansade mig, och hörde ett litet ynkligt "Förlåt! "
Ahh, stor suck från mig.
Tittade på lillkillen, och där stod han och såg helt livrädd ut, och upprepade igen, flera gånger, förlåt, förlåt, förlåt!

Guuuud, vad jag skämdes! Jag sa bara, " Ja, det kunde ju inte du veta..."

Fy, jag skulle sagt, det e ingen fara, förlåt att jag blev lite arg...eller nåt. Hoppas han inte fick men för livet. En liten kiosk, en kärring som inte har skaffat sig en ordentlig, stabil kattbur och 3 ungar som springer runt för att se hur långt deras godispengar räcker.
Förlåt lillkillen!